ville bara säga att...

Jag blir så fruktansvärt sentimental över vår gymnasietid när jag läser vad ni andra skrivit.
Ville bara säga lycka till.
Och enjoy penkkis.. och känslan i magen en förhoppningsvis solig dag i slutet av maj när Stefan säger "studenter!" och man inser det är en själv han menar.

Jånåhe, he byrjas nu!
The best is yet to come.

Nu ska ja slut å mommokommenter.
Cheers.
/ Nina



Ps.
Ett gott råd från en nu erfaren(?) kvinna:
Bli inte så full på abi-kryssning som jag var.
Det kommer antagligen gå konstiga rykten om er efteråt.
Vilket egentligen inte spelar någon roll bara man kunde komma ihåg själv om det
finns grund för dem eller inte. Bara så ni veitä.
ds.