fransk och sentimental

känner någonting konstigt nu!
sista lektionen i topeliusgymnasiet är avklarad och 2/3 hörförståelse är också fixat. franskan återstår och jag måste skryta på mitt eget psyke ikväll för jag har nu konstaterat att jag börjar bli en riktit hörförståelseguru. för det första börjar jag bli för van för att vara nervös och för det andra är c-språk så jäkla trevliga! översatt till svenska går hörförståelse-dialogen ungefär såhär:

"-Kan du skicka mig vinet, Fabienne? MM vilken god baguette du har bakat!
-Tack Fabien!"

question 1.
Var befinner sig Fabien och Fabienne?

a) hos tandläkaren
b) vid matbordet
c) i sängkammaren



jag kommer rocka imorgon. vem skulle inte.

men samtidigt har jag en konstig liten känsla som säger att det är lite sorgligt med den allra sista franskalektionen, den allra sista franska prestationen (för en tid iallafall), och den allra sista gången med brusande hörlurar på skallen. hörlurarna kan nog gå och dö efter imorgon klockan 3 men ärligt talat blir jag lite sentimental när jag nu tar farväl av våra franskalektioner. eller våra moddelektioner. eller alla andra lektioner. eller hörnet i biblioteket. och kaffeautomaten. och sen blir jag alltför sentimental för att skriva blogg när jag tänker på första dagen i gymnasiet när jag och mia inte kände nån förutom matilda och anna som vi träffat vid storsand. synd att jag inte mindes vem som hette vad. : )))))))))))
men sen hände ju det som steffi lovade att skulle hända alla de som kom utifrån till tg. och de va ju bra att steffi talade sanning så jag lärde mig namn på folk ordentligt! men det var ju kanske inte riktigt steffis förtjänst att vi lärde känna varandra men ändå. heja Svenskfinlands modernaste skola, liksom.



imorgon och i övermorgon ska vi ha kul och efter det ska vi också ha kul, föreslås resten av livet. även när vi är 80 år och bor i kollektiv och anna stickar halsdukar till alla. DÅ ska vi ha riktigt kul!


/eder sarar